Vi blir det vi tänker & rädsla

Ni känner säkert igen mening och programmet Du är vad du äter.

På samma sätt formas vi av våra tankar. 

Jag vet att många blir rådda till att diskutera och fantisera sin drömfödsl kontra ”skräckfödsel”. Jag förstår syftet att stanna upp, titta på rädslor, lyfta och titta bakom, vad finns där?

Kanske rädslan ligger i något djupare än vad vi först tror. Att sätta ett ansikte på rädslan blir ett sätt för oss att copa, möta och kontrollera. Tillexempel ”jag måste ha lavemang för min värsta mardröm är att bajsa på mig”.

Vid närmare titt kommer vi fram till att det inte alls handlar om faktumet ”bajsa på sig under födseln” utan rädsla för att stå utan kontroll eller visa sig sårbar.

När vi då fokuserar på åtgärder för ”ansiktet" på det som egentligen skaver, har vi ett problem - då fokuserar vi plötsligt på något som inte egentligen är problemet.

Att förstå, inse eller se problemet brukar oftast inte heller vara lösningen vi är ute efter. 

Ett annat sätt är att inte fantisera eller prata om ”vad händer om det inte blir som vi vill”. Ett annat sätt är att skapa, fokusera och betinga de känslor och tankar vi VILL ha under vår födsel, OAVSETT vad som händer. 

Vi kan välja vad vi ska fokusera på. Det i sig skapar känslor och tillstånd som faktiskt ger effekt nu och längre fram. Här skulle jag kunna spinna vidare på forskning och studier inom tex mindfulness/meditation men det får kanske bli ett eget inlägg.

Vi är redan uppkopplade på att vi vill ha kontroll, gärna hela tiden med bilbälte och extra fallskärm. Som jag nämnde tidigare tror jag inte att fokus på rädslan gör att den försvinner eller löses upp för att man ser på den eller ”förstår den”.

Däremot tror jag att man kan fastna i att rädsla och ångest/oro växer för vi sitter i en situation där vi inte kan ”lösa” problemet. Situationen i sig kan skapa en ännu större känsla av maktlöshet och rädsla. Vi har lärt oss av samhället ”bara jag förstår varför och ser mitt problem kommer det försvinna”. Men när vi insett problemet efter timmar av samtal och rädslan INTE försvinner - vart hamnar vi då och vad GÖR vi då??

Detta jobbade jag själv enormt mycket med inför min andra födsel. Jag var medveten och tillät rädslan finnas där, den kunde jag inte ta bort, men jag lät den inte ta över mig och mina tankar.

Jag valde att betinga mig själv och alla de delar som är jag (kropp, sinne, själ), dagligen, för att skapa så mycket goda och trygga känslor som möjligt MED min rädsla. Jag valde att försöka acceptera den istället för att ta bort den.

Ställ dig frågan: Vad gör mig lugn idag när jag är gravid och vad tror jag kommer göra mig lugn när jag föder? Vad ger mig trygghet nu? Kan jag ta med det till förlossningen? Vad fungerar för mig i vanliga fall - är det en speciell choklad, ett par sockor, musik eller en symbol? Vart hämtar du kraft och trygghet i vanliga fall?

Här var mina trygga saker:

  • min kudde, med min/vår doft, oavsett om vi är hemma eller åker till förlossningsavdelningen SKA kudden med!
  • Min aromadiffuser med en specifik eterisk olja (droppa på bomulls bollar om vi åker till avdelningen)
  • Min partner
  • Massage
  • Min spellista
  • Vatten
  • Mörker
  • Tända ljus
  • Mina affirmationskort/rita/visualisera

    *Meditation är även kraftfull, dock svårt som gravid då det är lätt att somna, haha, men testa!

Alla ovan matade jag mig själv med mer eller mindre varje dag samtidigt som jag försökte känna den glädje och styrka jag hoppades skulle få känna den dagen lillebror ville komma till världen.

Stor kram,
Sandra

Lämna en kommentar

Var god observera att kommentarer inte publiceras förrän de har blivit godkända